tidernas bästa religionskritiker (2)

2. Friedrich Nietzsche (1844-1900)

Låt gå för att Nietzsche i ögonen på många framstår som den intellektuella grundvalen för nazismen (vilket är osanning), och att hans elitistiska människoideal kan te sig lite skrämmande och motbjudande (vilket är sanning); ingen - jag upprepar: ingen - kan med bibehållen trovärdighet hävda att Nietzsches författarskap inte är ett av historiens mest fascinerande. Jag grät mig igenom Så talade Zarathustra, den talade liksom direkt till mig, som om den var skriven för mina ögon. Det går överhuvudtaget inte att undvika att beröras av de slagkraftiga formuleringarna och de träffande liknelserna. Men nu är det Nietzsches religionskritik som står på dagordningen.

Nietzsches förakt för mänsklig svaghet är något som ständigt återkommer i hans författarskap. Religionen är i Nietzsches ögon ytterligare ett exempel på människans svagsinne. Nietzsches fräna kritik mot framförallt kristendomen riktar in sig på två väsentliga punkter: (i) kristendomens ogrundade sanningsanspråk och (ii) kristendomens moral. I Antikrist skriver Nietzsche följande:

In Christianity neither morality nor religion come into contact with reality at any point.

Och i Den glada vetenskapen skriver han att hans "sinne för sanningen" slutar vid "alla de ting och frågor som inte medger experiment", för där har "tapperheten förlorat sin rätt". Och kristendomen är alldeles uppenbart ett av de ting som enligt Nietzsche inte medger experiment. Vad med kristendomens moral? Jag vill inte gå in närmare på Nietzsches moraliska uppfattning, det räcker för mina syften att ådagalägga hans motvilja mot den kristna moralen. I Till moralens genealogi skriver Nietzsche följande:

As is well known, the priests are the most evil enemies--but why? Because they are the most impotent. It is because of their impotence that in them hatred grows to monstrous and uncanny proportions, to the most spiritual and poisonous kind of hatred. The truly great haters in the world history have always been priests; likewise the most ingenious haters: other kinds of spirit hardly come into consideration when compared with the spirit of priestly vengefulness.

Vi ser att både (i) och (ii) är framträdande i Nietzsches författarskap. Och slår vi dem samman får vi ett hårt och välriktat slag mot kristendomens solar plexus. Jag tror inte riktigt att kristendomen har hämtat sig riktigt än.

Nietzsches fyndiga förlöjligande och hån mot allt vad religion heter räcker för en framskjuten plats på den här listan. Och då har jag inte ens nämnt hans otroliga inflytande på eftervärlden, hans stora mustasch eller hans metafysik. Hans metafysik är ganska dålig, men mustaschen är stor, och kritiken mot kristendomen är både fyndig och sann. Nietzsche är tvåa på listan över tidernas bästa religionskritiker.

Guds villkor - "Gud själv kan inte klara sig utan kloka människor" - har Luther sagt och på goda grunder. Men "Gud kan ännu mindre klara sig utan okloka människor" - det har den gode Luther inte sagt!