moralens oberoende av Gud

Jag ska i det här inlägget (och ett som följer) försöka förklara vilket samband det kan tänkas finnas mellan moralen och Gud. Många teister menar att en objektiv moral bara kan existera avhängig av Gud. Jag ska försöka kritisera den uppfattningen med hjälp av Euthyprodilemmat, som visar varför moralen inte kan vara beroende av Gud. (Med "Gud" menar jag i fortsättningen den transcendentala varelse som i de abrahamitiska religionerna uppfattas som bland annat allsmäktig och allgod.) Det här inlägget handlar om problemet med att identifiera moralen med Guds vilja. Nästa inlägg ska handla om eventuella lösningar på det problemet.

Nödvändiga avgränsningar

Först måste vi göra en viktig distinktion, nämligen mellan etik och metaetik. Etiken handlar om frågor som "vad bör jag göra?" eller "vilken slags person bör jag vara?". Metaetiken handlar däremot om frågor som "finns det objektiva moraliska värden?". Många religiösa påstår att det finns ett djupt samband mellan Gud och metaetiken. Detta påstådda samband används dels (i) för att bevisa Guds existens och dels (ii) för att förklara varför en viss handling är rätt eller fel.

(i) Enligt det moraliska gudsbeviset så nödvändiggör objektiva moraliska värden Gud. Jag har redan kritiserat det moraliska gudsbeviset (här), och skall därför inte gå in närmare på varför argumentet misslyckas. Det är dock värt att poängtera att resonemanget under (ii) får konsekvenser för det moraliska gudsbeviset.

(ii) Det påstådda sambandet mellan moralen och Gud används ofta för att förklara varför en viss handling är rätt eller fel. Enligt denna teori är en handling rätt eller fel på grund av att Gud bestämmer det. Det är den här uppfattningen som står i fokus för den här bloggposten: att moralen grundas i Gud, och att en handling är rätt eller fel bara på grund av att Gud bestämmer det.

Euthyprodilemmat

Ett stort problem med att grunda moralen i Gud noterades första gången i en av Platons dialoger. I en diskussion med Euthypro ställer Sokrates den avgörande frågan: "Do the gods love piety because it is pious, or is it pious because they love it?" Sokrates fråga handlar om relationen mellan vad gudarna älskar och vad som är fromt. (Ok, hitta gärna en bättre översättning av "pious".) Det centrala är att frågan även kan handla om relationen mellan vad Gud bestämmer är rätt och vad som faktiskt är rätt. Vill Gud att vi ska göra det som är rätt eftersom det är rätt, eller är det rätt eftersom Gud bestämmer att det är rätt? Frågan lämnar oss med två alternativ:

A. Gud vill att vi ska göra det som är rätt eftersom det är rätt. Moralen är oavhängig Gud.
B. Det som är rätt är rätt eftersom Gud bestämmer att det är rätt. Moralen är avhängig Gud.

Alternativ A är från teisters synvinkel inte särskilt attraktivt. Många teister vill ha kvar uppfattningen att Gud är grunden för allt i världen. Alternativ A gör däremot gällande att rätt och fel är helt oberoende av Gud, och att det helt enkelt inte spelar någon roll huruvida Gud existerar eller inte.
Alternativ B är inte heller särskilt attraktivt. Låt oss säga att vi identifierar allt som är rätt med Guds vilja. Alternativ B tycks då säga att Gud vill att vi ska göra det som han vill att vi ska göra. Det verkar vara en otillräcklig grund för moralen, eftersom det inte förklarar varför en viss handling är rätt eller fel. Om vi identifierar moralen med Guds vilja så blir moralen dessutom godtycklig. Det är inte omöjligt att tänka sig att Gud en dag bestämmer sig för att det är moraliskt rätt att koka små spädbarn i olja. Vore det i så fall rätt? Benägenheten att svara negativt på den frågan visar att moralen på ett avgörande sätt är oberoende av Gud.

Bertrand Russell uttrycker problemet elegant i sin essä Why I am not a Christian.

I you are going to say, as theologians do, that God is good, you must then say that right and wrong have some meaning which is independent of God's fiat, because God's fiat are good and not bad independently of the mere fact that he made them. If you are going to say that, you will then have to say that it is not only through God that right and wrong came into being, but that they are in their essence logically anterior to God.